Inatt har jag haft svårt att sova. Ryggen har gjort väldigt ont och jag har inte kunnat hitta någon bra position utan vändit och vridit på mig hela natten. Ett tag försökt jag sitta upp med kuddar mot väggen eller sitt/ligga som en groda med huvudet på uppstaplade kuddar, magen i luften och benen vikta på sidorna om kroppen. Inget har hjälpt men tillslut somnade jag i alla fall och fick lite sammanhängande sömn, det var nog efter att min lille kisse kom och gosade hos mig, då brukar jag bli lugn.
Jag har märkt att jag inte behöver så mycket nattsömn nu, jag tar hellre en tupplur på dagen eller på eftermiddagen, det är då jag blir riktigt trött. Kanske är det min kropp som förbereder mig för vakna nätter. Bebisen verkar ju leva livet och vara uppe sent varje kväll. Åhh vad jag längtar efter att ta hand om bebisen. Alla säger att det är extremt jobbigt men även bästa tiden i livet. Den bästa tiden vill jag också ha.
Jag har även mer och mer ont i bäckenet och höfterna, foglossning antagligen. Inte så jag inte kan hantera det men jag behöver vila ofta och när jag vilat blir jag sjukt stel och har svårt att resa mig och gå, känner mig som en gammal tant. Det känns som bäckenet fastnar då jag ligger eller sitter ner och sedan behövs det lite tid att mjuka upp sig när jag börjar röra på mig. Jag har även svårt att sitta ner en längre stund utan behöver lägga mig raklång för att "sträcka ut mig" men då blirdet jobbigt när jag ska ställa mig upp och allt börjar om...
Jag är van vid att ha krämpor som ont i ryggen och leder lite då och då även när jag inte är gravid och gravidkrämpor hör ju till även om de är besvärliga så det ska mycket till innan jag ger upp.
