Gravidkrämpor, HALSBRÄNNA!!

Sent igår kväll fick jag halsbränna. Det är fruktansvärt, för er som inte upp levt det känns det som ett tryck över hals och bröst samt en brännande känsla i strupen med återkommande surauppstötningar. Trodde jag skulle kräkas flera gånger. Jag hatar att kräkas!
 
Jag har haft det två gånger innan under den senare delen av graviditeten men aldrig innan jag blev gravid och det är jag glad för. Jag satt i sängen igår och försökte andas (profylaxandningsövningarna kom till pass) och senare försökte jag sova. Hemskt!
 
Somnade inte föränn långt efter att älsklingen kom hem från sin utekväll, vid 3 eller något, usch!
 
Utläsande faktorn:
Till tio tiden igår höll jag på och hjälpte min mamma sortera ut saker i deras hem då de ska flytta. Det blev mycket böjande på kroppen upp och ner och jag kände de sura uppstötningarna redan då. Sedan var jag otrorligt trött när jag kom hem. Jag hade ätit ganska mycket med, grillat kött och rabarberpaj till efterätt. Tror allt detta påverkade negativt. 
 
Jag ska köpa något på apoteket som man kan ta i fall det kommer igen, för som det var igår vill jag inte ha det, BLÄÄ!
 
Någon som sitter på ett tips??

Simmning

Igår vaknade jag som sagt återigen med ryggvärk så igår förmiddag tog jag mig till simhallen och simmade några längder.

Jag har i omgångar simmar väldigt mycket men nu var det ett tag sedan. Det brukar vara så mycket folk i bassängerna att det är svårt att ta i ordentligt. Nu simmade jag tidigt på dagen och det var lagom med människor. Dessutom tog jag det väldigt lugnt eftersom jag inte visste hur kroppen skulle reagera nu när jag är gravid.

Jag fick ont i ryggen redan under tiden jag simmade och efter hade jag ont i en höft men inatt har ryggen varit bättre och inte värkt på tok så mycket som innan. Så simning var nog inte så dumt ändå.

Nu gäller det bara att hitta tid att ta sig dit. :-)
 
Hejja simning som gravidträning!!!

Ont i ryggen!

Inatt har jag haft svårt att sova. Ryggen har gjort väldigt ont och jag har inte kunnat hitta någon bra position utan vändit och vridit på mig hela natten. Ett tag försökt jag sitta upp med kuddar mot väggen eller sitt/ligga som en groda med huvudet på uppstaplade kuddar, magen i luften och benen vikta på sidorna om kroppen. Inget har hjälpt men tillslut somnade jag i alla fall och fick lite sammanhängande sömn, det var nog efter att min lille kisse kom och gosade hos mig, då brukar jag bli lugn.
 
Jag har märkt att jag inte behöver så mycket nattsömn nu, jag tar hellre en tupplur på dagen eller på eftermiddagen, det är då jag blir riktigt trött. Kanske är det min kropp som förbereder mig för vakna nätter. Bebisen verkar ju leva livet och vara uppe sent varje kväll. Åhh vad jag längtar efter att ta hand om bebisen. Alla säger att det är extremt jobbigt men även bästa tiden i livet. Den bästa tiden vill jag också ha. 
 
Jag har även mer och mer ont i bäckenet och höfterna, foglossning antagligen. Inte så jag inte kan hantera det men jag behöver vila ofta och när jag vilat blir jag sjukt stel och har svårt att resa mig och gå, känner mig som en gammal tant. Det känns som bäckenet fastnar då jag ligger eller sitter ner och sedan behövs det lite tid att mjuka upp sig när jag börjar röra på mig. Jag har även svårt att sitta ner en längre stund utan behöver lägga mig raklång för att "sträcka ut mig" men då blirdet jobbigt när jag ska ställa mig upp och allt börjar om...
 
Jag är van vid att ha krämpor som ont i ryggen och leder lite då och då även när jag inte är gravid och gravidkrämpor hör ju till även om de är besvärliga så det ska mycket till innan jag ger upp.
 

Solfläckar på hyn

När man är gravid drabbas man av alla möjliga konstiga och ovanliga saker. En sak som nu drabbat mig är solfläckar på huden. Eller egentligen är det inget nytt. Jag fick solfläckar första gången för flera år sedan när jag började med p-ring. Ofta utlöses de av hormoner som preventivmedel eller graviditet, man kan även få fläckar på huden av solen om man äter medicin därför står det ofta att man ska undvika solen då.

När jag först fick de mörka fläckarna tyckte jag det var jättejobbigt då var de på överläppen och undrade vad det var och hur jag skulle bli av med dom snabbt. Då kom de i vårsolen och inte ens under sommaren så jag var inte skyddad med solskydd som man vanligtvis är under sommaren.

Jag köpte en kräm som skulle bleka fläckarna men den fungerade inte vad jag kunde se. Inte heller solskyddsfaktor fungerade då det var solens strålar och inte själva uv-ljuset som påverkade huden. Jag köpte dock hög solskyddsfaktor (50) och hade på de ställen där fläckarna var samt puder för att tona ner och använde brun utan sol på övriga ansiktet för att jämna ut färgen. Fungerade någorlunda. Min hud är väldigt känslig och jag har även lite röda prickar i ansiktet. En vinter bestämde jag mig för att ta bort de röda prickarn och besökte en laserklinik. De strålade just de ställena där de röda prickarna finns. De röda prickarna finns kvar och jag får nu alltid bruna solfläckar runt de områdena de strålade så jag rekommenderar inte laser.

Nu är jag van efter flera år med detta och tycker inte det bekommer mig lika mycket. Finns ju inget jag kan göra. Andra ser säkert fläckarna men inte nämnvärt mycket. Undvika solen går till viss del men även om jag inte är i direkt solljus så kommer fläckarna ändå. P-ringen slutade jag med men "skadan" var redan skedd, en gång fläckar alltid fläckar, mer eller mindre. Jag förstod att det nog skulle bli värre vid en graviditet och nu finns de där, lite fler denna sommar än vanligt. Fläckarna på överläppen har dock försvunnit och de sitter nu i panna och på kinder och lite små på övriga ansiktet. På sommaren blir jag ganska fräknig så det blandar in sig en del med fräknarna och blir inte så utmärkande. På vintern bleknar solfläckarna och syns inte alls.

Jag använder fortfarande hög solskyddsfaktor på sommaren och ibland brun utan sol på övriga ansiktet för att jämna ut färgen då jag försöker undvika solljuset en del och de övriga ansiktet inte får någon färg. Men det bekommer mig som sagt inte lika mycket nu.

Ont i handled

Efter att ha gått med ömmande handled i några veckor tilltog smärtan förre veckan. Från att ha gjort ont vid ansträngning smärtar det nu hela tiden. Smärtan har också spritt sig till handen och fingrarna samt upp mot armbågen. Jag är smärttålig och brukar inte gå till läkaren men nu fick jag ge mig.

De kan inte säga vad det är då det kan vara så många olika saker som karpaltunnelsyndrom som ofta uppkommer vid graviditet då leder och ledvätskor påverkas av hormonförändringen i kroppen. Men då jag även tidigare upplevt ömmande handleder och även i andra leder på kroppen är det möjligt att det är något annat. Det kan även vara reumatiska besvär eller överansträngning i leden. Man får vänta och se om det blir bättre.

När man är gravid kan man inte medicinera med antiinflammatoriska tabletter eller inflammationshämmande sprutor så smärtan får jag helt enkelt stå ut med. Handen ska vara i neutralt viloläge vilket innebär att jag nu är fast med en handledsskena dag och natt.

Hobbit

Häromdagen upptäckte jag min rumpa och mina lår i spegeln. Inget jag brukar stirra mig blind på i vanliga fall men oj nu såg jag skillnad. Jag blir lika förvånad varje gång jag ser mig i spegeln nu.
 
Jag är även mycket konfunderad av mina svullna ben och fötter. Fötterna är inte större i skostorlek men tjockare och knubbigare, det ser jätteroligt ut tycker jag men naturligtvis är det ingen annan som märker något. Jag känner mig som en Hobbit, knubbig och satt med stora fötter men utom behåringen då, haha. 
 
 
 
 

Gravidradar.

De sägs att när man är gravid ser man plötsligt hur många som helst som är gravida. Det verkar som alla runt omkring går med en stor mage och det känns otoligt att man tidigare skulle missat alla dessa magar, så slutsatsen är naturligtvis att det är just nu som alla är gravida!!  Just när du är gravid!
 
Detta fenomen har även jag upptäckt. Alla magar är verkligen i mitt blickfång. Vart jag än går är kvinnor gravida. Dessutom ser jag nu på kvinnor att de är gravida innan mina ögon når deras mage, som om jag plötsligt fått en superkraft att identifiera gravida. Jag undrar om kraften finns även på de som ännu inte själva vet att de är gravida. Tänk att sitta på en sådan superkraft! Jag får gå ut på stan och testa den senare idag :-). 
 
Jag märker även att jag eller, rättare sagt, min mage får stor uppmärksamhet på stan. Först tittar de på mig, sedan min mage, sedan min kille (om han går brevid) och tillbaka på min mage. Man ser hur folk först kopplar ihop mig som kvinna till mamma till någon som bär en annan mans barn. Härligt! Jag njuter av att få visa upp min skatt! Inte så att jag stoltserar och jag undrar fortfarande ibland (även om jag nått 7 månadersträcket och mäter över 1 meter runtom) om det verkligen syns... Men visst syns det.
 
Det är trevlig nu när människor börjat kommentera i samförstånd, som en kvinna i toalettkön med ett litet barn. Jag hade spilt mitt på magen och hon nickade i samförstånd och kommenterade att det där är verkligen en klassiker, magen är alltid ivägen. Eller en äldre, för mig, okänd man som berättade att han hade fyra barn och fyra barnbarn och ett barnbarnsbarn. Så länge de inte börjar ta på min mage i tid och otid uppskattar jag uppmärksamheten.
 
Men det är inte bara gravidmagar som suger åt sig min blick. Min gravidradar fångar upp ALLA med stora magar! Så helt plötsligt är stan inte bara fylld med magar innehållandes små underverkt utan även ölmagar, vilket inte är lika trevligt. Jag ser alltså även dessa överallt!
 
Att se gubbar med ölmage hängandes, mätande långt över 1 meter i omfång, är definitivt inte lika roligt som att se rosenskimmrande kvinnor med Monalisa leende!  

Att vara gravid är ingen dans på rosor!

Mitt illamående:
Jag mådde illa mest hela tiden fram till och med vecka 22 ungefär. Men jag spydde bara ett fåtal gånger, ofta i kombinationen med mat, en varm bussresa och en dålig busschaufför. Som tur är bor jag i Göteborg och kan välja spårvagn framför bensindrivna fordon. Eller ännu hellre välja att gå. Trots tröttheten var faktiskt promenader det enda som hjälpte mot mitt illamående. Inte långa powerwalker utan korta syremättade turer runt kvarteret. Att andas in frisk luft var härligt! 
 
Fast jag verkligen hatar att kräkas undrade jag ofta om det inte hade varit bättre att kräkas så att illamåendet gick över. I alla fall för ett litet tag. Men inte då, illamåendet fanns där från morgon till kväll och på natten. Dock hade jag kvar min aptit och tillhörde dom som äter för att distrahera illamåendet.Inga tips jag fick och testade hjälpte. Men då de kanske hjälper någon annan nämner jag några jag provade här.
 
Äta innan du går upp på morgonen (för att få upp blodsockernivån).
Tabletter mot illamående (åksjuketabletter/sjösjuketabletter. Finns receptfritt på apoteket, se till så att de är okej att äta då man är gravid. Dessa tabletter kan dock göra dig trött så du får överväga trötthet mot illamående.)
Seaband (åksjukeband runt handleden, finns att köpa på apoteket, svårt att använda om graviditeten ännu inte är officiell). 
Ingefära. Tillsätt ingefära i maten eller varför inte ingefärsté. (Men var försiktigt, för mycket ingefära kan ge motsatt effekt.)
Drick mycket. (Men undvik drycker som innehåller mycket socker och drick i omgångar, då för mycket vätska på en gång kan trigga illamående.)
Ät vitaminer. (Gravida råds att äta folsyra i till exempel multivitaminer för kvinnor eller gravida. Detta sägs även kunna lindra illamående. Var noga med att vitaminerna är okej att äta vid graviditet, rådfråga din barnmorska.)
 
Det finns många fler tips så testa innan du avfärdar dom. Att hitta ett botemedel eller i alla fall något lindrande mot illamående är guld värt!
 
Illamåendet är naturligtvis inte det enda gravidsymptomet man har. Det är inte så att gravidsymtomen avlöser varandra, ofta kombineras dom på värsta sätt. Jag hade allt samtidigt, illamående, hopplös trötthet,konstant metallsmak, som också bidrog till att jag alltid ville tuggade på något för att få en annan smak i munnen, ligamentvärk, som att ha mensvärk i flera månader (ajajajaj).
 
Mina dagar bestod i att sakta ta mig till jobbet, illamående, trötthet och värk gjorde det jobbigt att röra sig med normal kraft. För att sedan ägna dagen åt att försöka överleva och hålla mig upprätt och inte somna framför datorn eller ännu värre under en operation, jag jobbar som tandsköterska. När jag kom hem vardet för att stupa i säng och ligga där och flämta utan att röra mig för mycket till maten var klar och sedan var det dags att sova. På natten var det dock svårt att vända sig på grund av ligamentsvärken och jag väkte min kille ett flertal gången med mina ajajaj.
 
I detta skedet blev ingenting gjort hemma. Jag orkade inte laga mat, diska eller städa. Min kille fick ta ett extra tag och kompenserade halvt min frånvaro. Jga orkade heller inte duscha eller fixa till mig. Det sociala fick sig också en törn då jag inte hade någon kraft att umgås med vänner. Jag fick prioritera och välja om jag skulle laga mat eller duscha. Jag orkade inte göra båda samma dag.
 
Nu har det gått några veckor sedan det konstanta illamåendet försvann och jag mår mycket bättre. Metallsmaken är dock kvar och nu har de sura uppstötningarna tagit fart.
 
Tröttheten var borta i drygt en vecka innan det kom tillbaka. Förut var jag trött på grund av hormoner, nu är jag mer trött på grund av min växande kropp.
 
Ryggont och foglossning kommer smygande men jag mår mycket bättre just nu. Just som det började kännas på jobbet blev det som tur var dags för semester. Nu när jag är ledig kan jag anpassa min dag efter min kropp.
 
Jag njuter av det lilla för snart blir jag tyngre och orörligare och får andra krämpor. Hela graviditeten består att krämpor och elände men att känna det lilla livet inom mig får mig att kämpa vidare. 
 
Att vara gravid är ingen dans på rosor!