Att vara gravid är ingen dans på rosor!

Mitt illamående:
Jag mådde illa mest hela tiden fram till och med vecka 22 ungefär. Men jag spydde bara ett fåtal gånger, ofta i kombinationen med mat, en varm bussresa och en dålig busschaufför. Som tur är bor jag i Göteborg och kan välja spårvagn framför bensindrivna fordon. Eller ännu hellre välja att gå. Trots tröttheten var faktiskt promenader det enda som hjälpte mot mitt illamående. Inte långa powerwalker utan korta syremättade turer runt kvarteret. Att andas in frisk luft var härligt! 
 
Fast jag verkligen hatar att kräkas undrade jag ofta om det inte hade varit bättre att kräkas så att illamåendet gick över. I alla fall för ett litet tag. Men inte då, illamåendet fanns där från morgon till kväll och på natten. Dock hade jag kvar min aptit och tillhörde dom som äter för att distrahera illamåendet.Inga tips jag fick och testade hjälpte. Men då de kanske hjälper någon annan nämner jag några jag provade här.
 
Äta innan du går upp på morgonen (för att få upp blodsockernivån).
Tabletter mot illamående (åksjuketabletter/sjösjuketabletter. Finns receptfritt på apoteket, se till så att de är okej att äta då man är gravid. Dessa tabletter kan dock göra dig trött så du får överväga trötthet mot illamående.)
Seaband (åksjukeband runt handleden, finns att köpa på apoteket, svårt att använda om graviditeten ännu inte är officiell). 
Ingefära. Tillsätt ingefära i maten eller varför inte ingefärsté. (Men var försiktigt, för mycket ingefära kan ge motsatt effekt.)
Drick mycket. (Men undvik drycker som innehåller mycket socker och drick i omgångar, då för mycket vätska på en gång kan trigga illamående.)
Ät vitaminer. (Gravida råds att äta folsyra i till exempel multivitaminer för kvinnor eller gravida. Detta sägs även kunna lindra illamående. Var noga med att vitaminerna är okej att äta vid graviditet, rådfråga din barnmorska.)
 
Det finns många fler tips så testa innan du avfärdar dom. Att hitta ett botemedel eller i alla fall något lindrande mot illamående är guld värt!
 
Illamåendet är naturligtvis inte det enda gravidsymptomet man har. Det är inte så att gravidsymtomen avlöser varandra, ofta kombineras dom på värsta sätt. Jag hade allt samtidigt, illamående, hopplös trötthet,konstant metallsmak, som också bidrog till att jag alltid ville tuggade på något för att få en annan smak i munnen, ligamentvärk, som att ha mensvärk i flera månader (ajajajaj).
 
Mina dagar bestod i att sakta ta mig till jobbet, illamående, trötthet och värk gjorde det jobbigt att röra sig med normal kraft. För att sedan ägna dagen åt att försöka överleva och hålla mig upprätt och inte somna framför datorn eller ännu värre under en operation, jag jobbar som tandsköterska. När jag kom hem vardet för att stupa i säng och ligga där och flämta utan att röra mig för mycket till maten var klar och sedan var det dags att sova. På natten var det dock svårt att vända sig på grund av ligamentsvärken och jag väkte min kille ett flertal gången med mina ajajaj.
 
I detta skedet blev ingenting gjort hemma. Jag orkade inte laga mat, diska eller städa. Min kille fick ta ett extra tag och kompenserade halvt min frånvaro. Jga orkade heller inte duscha eller fixa till mig. Det sociala fick sig också en törn då jag inte hade någon kraft att umgås med vänner. Jag fick prioritera och välja om jag skulle laga mat eller duscha. Jag orkade inte göra båda samma dag.
 
Nu har det gått några veckor sedan det konstanta illamåendet försvann och jag mår mycket bättre. Metallsmaken är dock kvar och nu har de sura uppstötningarna tagit fart.
 
Tröttheten var borta i drygt en vecka innan det kom tillbaka. Förut var jag trött på grund av hormoner, nu är jag mer trött på grund av min växande kropp.
 
Ryggont och foglossning kommer smygande men jag mår mycket bättre just nu. Just som det började kännas på jobbet blev det som tur var dags för semester. Nu när jag är ledig kan jag anpassa min dag efter min kropp.
 
Jag njuter av det lilla för snart blir jag tyngre och orörligare och får andra krämpor. Hela graviditeten består att krämpor och elände men att känna det lilla livet inom mig får mig att kämpa vidare. 
 
Att vara gravid är ingen dans på rosor!

Kommentera inlägget här :