Sist jag skrev var den 26/9. Vem kunde ana att vattnet skulle gå senare den dagen. Jag låg och sov i min säng efter att ha varit och lunchat med min pappa på stan. Jag vaknade och skulle gå på toaletten när jag märkte hur det rann ur mig. Var det kiss? Det har ju hänt att gravida kissat på sig förr :-). Men nej inte direkt, det flödade vatten ner på golvet. Jag fortsatte in i badrummet och vattnet bara fortsatte komma i mängder, inga tvivel alltså på vad det var för något. Efter talesamtal till förlossningskoordinatorn som rekommenderade att jag skulle invänta ett eventuellt värkarbete i några timmar och i vilket fall ringa tillbaka senare för rådfrågning, ringde jag min man som satte sig på bussen och kom hem.
På natten onsdagen den 26/9 åkte vi in till förlossningen och blev inlagda. På fredagsnatten 28/9 kom hon ut till oss, vår lilla älskling!! Vårt mirakel! Min pärla och skatt!
Nu har hon funnits hos oss i drygt en vecka och allt är både självklart och nytt på samma gång.
Vi njuter av tiden hemma tillsammans och ägnar oss åt amning, blöjbyten och mys.
"Du är allt jag nånsin önskat
Du är allt jag nånsin drömt
Du är den som får mig minnas
Alla drömmar jag har glömt
Du är den som får mig hoppas
Du är den som får mig le
All min kärlek får du bära
Hela livet vill jag ge"
En fin låt av Sonja Aldén jag sjungit för lillan från den tiden hon låg i min mage och det tänker jag fortsätta med.