I Sverige för i tiden trodde man mycket på skrönor och man fick verkligen passa sig för hur man levde. Även blivande mammor hade mycket att rätta sig efter så att den kommande bebisen inte skulle få obotliga sjukdomar och andra fysiska bestående besvär.
Hon fick inte vara med vid slakt och se djurets dödsryckningar, då kunde barnet få fallandesjuka, d.v.s. epilepsi.
Man fick aldrig lämna yxan i huggkubben. Om den gravida kvinnan då såg den kunde barnet bli harmynt, d.v.s. få läpp-, käk-, gomspalt.
Nyfikenhet förr var aldrig bra och om en havande smygtittade genom ett nyckelhål eller en dörrspringa blev barnet vindögt.
Något som hon verkligen fick passa sig för var att komma i beröring med "lösaktiga fruntimmer". Det bådade aldrig gott.